jag tror jag sakta börjar se en kontur

jag tror ser en likhet, om än i svag nyans
i någon som jag beundrar stort och som är en nära vän
det är ofattbart att ha det så bra egentligen, som jag
och alla vi, har iomed att vi har er...

sen känner jag igen känslan. rädslan och tvivlet i att stå där
ensam kvar igen och känna just som då, ensamhet
blir lugn bara jag tänker på det. samtidigt som mitt hjärta
vill stanna upp och skrika stop! ibland är det svårt att förstå vad man vill

men egentligen tror jag att jag tagit ett stort steg ifrån alla andra
ifrån dom som var som mig och lyft mig till en annan sida.
samtidigt som jag tror att jag egentligen aldrig varit där dom är.
men någonting inom mig säger att det gjorde mig en tjänst på sikt,
i allting finns någonting bra. (även om man inte alltid förstår det)

och egentligen vet jag att jag söker efter trygghet istället för spänning
även om spänningstarmen på mig måste få bli fylld på sitt sätt
jag tyckte om dig, and i think you know, men jag saknade någonting inom
mig som var tvunget att fyllas ut. jag kände ett behov av att något skulle ske,
att något måste hända, och att du skulle ta något insiativ. tyvärr blev de aldrig så

och på ett sätt är jag nog stark i o med det, och egentligen kanske jag hade behövt de
men spänningstarmen tog överhand igen och trygghetskänslan fick stå tillbaka....

sen kan jag erkänna, att hur det än är så finns en del av mig alltid nånannanstans?
jag tror den fastnade där i ett tumult, och du låter mig aldrig riktigt komma loss
du vet precis hur du ska bete dig för att få ha mig där för en stund, du vet precis
hur du ska spela dina kort för att få mig att falla. du vet det.
lika väl som du vet hur du ska spela dom för att bli av med mig när du är klar.
du är specialist på att få mig precis som du vill
att få mig till att stänigt fundera, fram och tillbaka, vart jag har dig någonstans
och när jag äntligen bestämt mig vad jag tror o hur jag nog ska handla för att må
bäst utifrån situationen ändå, ja då ändrar du ditt sätt igen.... jag blir som en jojo

jag tror visserligen det blir bättre nåndag, i en annan värld och på en annan plats
och tills dess hugger jag i sten. /hanna