jag har sen mitt senaste besök på hand&plastik berikats med en ny kompis
och har nu mera min högerhand i en ortros nattetid, som gör att jag inte kan börja armbågsleden.
det är lite bökigt & bråkar sig, jag slår i o det sitter åt, och jag har klagat över dålig nattsömn
med många uppvaknade för att försöka ändra ställning litegranna...
efter att ha sett veckans bästa och mest gripande program -en andra chans
inser jag ännu mer, vad klagar jag över? visst är jag ibland trött på att inte klara av vardagliga saker
och ibland förbarmar jag mig över den där dagen för drygt 5 år sedan.
men det är som de säger "det gäller att se vad man kan, och inte fastna i vad man inte klarar av"
jag beundrar deras styrka & mod. och det får mig att tänka efter.
att vi klarar mycket mer än vi tror - och vi kan om vi bara hjälps åt och är starka för varandra.
om vi tilllåter oss att vara svaga ibland, att bli uppdragna ur det svarta hålet när vi inte ser vad vi kan
för att i nästa stund sträcka ur vår egen starka hand åt någon behövande. och visa allt vi klarar.
för jag tror på barndomen klycha, att "det som inte dödar, det stärker"
men ibland behöver vi någon som visar oss att det är sant.
och ett uppvaknande, en smäll på käften, för att inse, njuta av och ta tillvara på livet.
godnatt.
