avskyr besvikenhetskänslan som tar överhand. avskyr att den är så stark.
att den kan styra mig precis som den vill. bara för att den är starkare.
och inga muskler i världen kan hjälpa. det är bara o gilla läget..
men hur mycket är det egentligen värt o satsa?
jag o tranås har nog verkligen gjort sitt. jag vill iväg, börja om, och se ngt annat.
säga upp lägenheten och försvinna. komma bort och komma härifrån.
i need to cry.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar