vaknade upp imorse med röda ögon och saltsmak av dessa
ifrån en av de värsta drömmar, som snart insågs var ganska sann. och sen har det bara fortsatt.
hamnade efter mycket om o men uppe på vårväder, bredvid pappa i soffan,
totalt utmattad i både kropp och själ och med ett hjärta som skriker efter en förändring.
och en saknad efter att få passa in någonstans och vara någon av värde igen.
jag har fastnat i gamla mönster och lever flera år tillbaka i hopp om att tillhöra något.
vara en i gänget och inte en i mängden.
har byggt upp en mur, på alla besvikelser, och är trött på att upprätthålla en fasad med ett leende på läpparna.
jag har byggt en mur på alla besvikelser,
och är trött på att visa upp fasaden av den glada tjejen med jag-klarar-allt blicken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar