upp som en sol, och ner som en pannkaka...

ligger nerbäddad i soffan under en filt. myströja på och gråighet utanför fönstret.
slötittar på godmorgontv och bröllopsförberedelser.
känns lite mysigt trots allt. sista halvåret har jag varit utless på allt snack om
kungligheter, bröllop och klänningar hit o dit. var helt övertygad om att jag inte
skulle sätta på tvn på hela dagen. men nu när vi väl är där, när vädret ändå inte tillåter någon vidare utomhusvistelse, ja då känns det trots allt rätt mysigt. och vackert. kanske ska hålla tvn på för att se hur makalöst fin vår kronprinsessa är idag.
för jag är övertygad om att hon kommer vara helt sagolik.
lika sagolik som en prinsessa ska.

och i dessa tider av bekymmer och pengakris så behöver vi nog faktiskt något roligt.
något som får oss att tänka på annat, och som gör oss glada. och vad kan då
passa bättre än ett bröllop egentligen? kärlekens makt och lycka är ju ändå det största. det finaste två människor kan ge varandra. ett tecken på en ljusare framtid igen. en slags hoppfullhet om att vi faktiskt kan och att världen inte alltid är mörk och hemsk.


i övrigt är det rätt tungt förtillfället. upp som en sol, och ner som en pannkaka.
det mesta verkar snurra emot mig bara för att jag ropat hej den sista tiden.
jag har mycket att jobba med. mycket att göra för att acceptera mig själv bättre.
för att känna mig bekväm i mina kläder o kunna utstråla det där jag vill utstråla.
för jag vill fortfarande vara den där glada tjejen med ett leende på läpparna.....

så vem vet, jag kanske behöver bröllopslyckan för att inse att det finns bättre och ljusare tider trots allt.