Landet Lagom

jag tycker det är hemskt, tragiskt, skrämande, fruktansvärt, läskigt, obehagligt, ofattbart.
kan göra listan lång. gårdagens valresultat gör mig mörkrädd.

sitter och tänker, funderar o försöker förstå hur man har resonerat, men det går inte hur jag än försöker...

vilken människa är mer värd än någon annan? vem har mer rätt än någon annan att vara här?
vem ger oss rätten att stänga ute någon för att den är lite annorlunda? för att den ser lite olik ut.
och hur annorlunda måste man vara för att hamna på fel sida strecket? och vem tar på sig rätten att avgöra det?
är det nånslags barnslig tävlan i att "jag var här före dig, därför är det mitt" eller vad handlar det om?
är det inte längre en bedrift att kunna erbjuda andra människor en tryggare tillvaro? något att vara stolta över?
jag trodde att vi hade gått ifrån 1900-talets rasbiologi i sverige och såg olikheternas charm nu på 2000-talet.

vi håller på att gå emot något av det finaste vi byggt upp i detta land -jämnliket och allemansrätt.
vi har kämpat för människors rättigheter och individens rätt att vara precis som man är, och ändå bli accepterad.
att det är vackert att vara olika, för vem vill vara precis likadan som alla andra?

jag påstår att vad vi bär med oss i våran ryggsäck och hur vi växer upp formar oss till att bli de fantastiska individer vi är,
inte i vilket land vi i praktiken är födda och vilket språk vi pratar. givetvis formar miljön oss, och vi får olika erfarenheter med oss
beroende på om din pappa är företagsledare, din mamma alkolist, du bor på landet, eller om du fått fly från ett krig.
men är det inte bättre att ta vara på de olika erfarenheterna de gett oss och tillsammans försöka skapa en bättre värld för alla utifrån dom?
vi måste utbytta våra erfarenheter med varandra och förstå att det handlar om så mycket mer än bara oss själva,
lägga ifrån oss ego-tänket och stötta varandra, vara stark åt någon svag idag - som kan vara stark åt mig imorgon
och försöka ge alla de bästa förutsättningarna för att kunna leva ett fullgott liv.

för alla har inte riktigt samma förutsättningar och så kommer det säkerligen alltid vara.
men alla har vi något att bidra med, erfarenheter att dela med oss av, saker som vi är bättre och sämre på,
och tillsammans borde vi väl ändå kunna forma ett starkt och välfungerande samhälle
med ord som empati, jämnlikhet och etik. istället för utanförskap, fientlighet och misstro.
där var och en bidrar med vad de kan. utifrån sina förutsättningar.

för vem ger någon rätten att sparka på någon som redan ligger ner? att spotta dem i ansiktet.


välkommen, välkommen hit
vem du än är, var du än är

med dom orden säger jag godnatt. o hoppas jag fått igång en tankeställare nånstans.