måndag 27 september 2010

det är mörkret som skrämmer mig

känner obehagskänslan krypa genom kroppen när jag tittar ut i mörkret och drar ner rullgardinerna.
har blivit mörkrädd. känner mig så oerhört liten. och sårbar. och otrygg.

drar täcket över huvudet, försöker gosa ner mig så mycket som bara går. andas med dom djupaste andetag jag kan.
inbillar mig att din varma hud finns där om jag bara kryper lite längre ner, lite längre in,
men jag upptäcker till min besvikelse att du inte är där. inte inatt heller.

jag är ensam, sårbar och rädd....

Jorden själver, marken gungar
Så många timmar kvar till morgonen
Men du orkar inte springa mer
Orkar inte fly igen


helgerns händelser satte igång tankarna igen. rädslan för hur utelämnad man kan vara.
att känna sig livrädd, ensam och inte våga somna. för tänk om, ja tänk om... (jag vågar det knappt)
jag är tillbaka. vågar inte riktigt sluta ögonen. inbillar mig att det kanske är någon där ute.
någon som inte vill mig väl. någon som håller ett hårdare tag om mig än jag vill tillåta. jag äcklas.

samtidigt som jag vet jag kankse inte kan göra något så ger det mig dåligt samvete.
försöker tänka om vad man kunde gjort annorlunda. jag vet du anklagar dig själv. jag var likadan.
men försök, det är inte ditt fel, du kan aldrig ta på dig skulden för någon annans handlingar mot dig.
även om det ibland vore så grymt mycket enklare...

man vill bara ha en anledning. en syndabock. en förklaring till varför det blev som det blev.
ett sätt att säga till sig själv att det inte kan hända igen, för jag vet hur jag ska handla nästa gång.
men du vet det aldrig. och du kan inte påverka hur någon annan behandlar dig. hur gärna du än vill..

Ge inte upp låt ingen slå dig
Du är större än du tror
va inte rädd du har ett löfte
så mycket starkare än ord

Du bär ett ok på dina axlar
Du bär en skuld som inte tillhör dig


natten kryper sig på allt mer, värmeljusen brinner ut, och det är bara jag & mörkret?


känner en varm famn öppnas och slutas om mig. en viskning, ett andetag, ett hjärtslag,
och en trygghet som säger att det kommer att bli bra. jag är här, du kan somna, du kan vara trygg.
gud vad jag skulle behöva det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar