det har gått några veckor sen sist, och hösten har nu gjort sitt intåg på riktigt i mig.
jag blir en annan person varje gång hösten gör entré och tänder ljus och filosoferar hela nätterna. så precis så sitter jag även här ikväll, med tända ljus - myskläder - plugg och tankarna. både på gott och ont.
det är bra att reflektera över sina tillstånd och handlingar ibland. men på hösten finns tendensen att det går för långt
man börjar gå dem där nattliga promenaderna med mössa, vantar och musik i öronen och bara tänker.
tänker, filosoferar, försöker förstå sig på. ibland lite för mycket för sitt eget bästa.
men jag tycker om det. men allra mest tycker jag om att komma hem till någon efter promenaderna.
någon som tänder ljus, diskuterar med mig över en kopp the och håller om mig hårt.
och i bakgrundens kan man höra winnerbäcks ljuva stämma....
Men lägg armarna runt mig, och slit ut vad jag har
Och gräv i det dunkla med sök inga svar
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad av
Allt jag ser, allt jag hör
Din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar