hur den får mig att vrida, vända på & önska att saker o ting vore annorlunda.
att det blir bättre, att jag ska frågas efter och bjudas in till ditt annars så välkomnade hem.
men jag har börjat inse att jag aldrig kommer dit. jag passar inte in.
och jag ingår inte i din plan, era tankar. jag måste kanske acceptera det. men det är svårt.
jag vill ju så väldigt gärna.
Och mina fötter som värker, är svullna och känns tunga som bly.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar