jag vet varken ut eller in, fram eller bak, och vet inte riktigt hur jag ska bete mig.
har fastnat i något gammalt som jag trodde jag var över...
och även om det inte var dina ord, så känns det som om de var rätt. men varför?
i kombination med att du tändes inuti mig igen. och jag förklarade hur jag tänkt så många gånger.
nu vet jag inte hur jag ska handskas med något av det. vill nog helst bara krypa under täcket
och hoppas på att vakna utan några som helst tankar och känslor. och slippa ta ställning.
egentligen vet jag att ingenting blir bättre av att gömma sig och stoppa huvudet i sanden
men för tillfället känns det som den bästa lösningen. tills jag vet hur jag själv vill ha det.
sen ska jag ta tjuren i hornen, ja allihopa, o lägga mina kort på bordet.. (vilket jag önskar att du också hade gjort)
jag inbillar mig att det iallafall är mer klokt o snällt än att bara köra på och få ett uppvaknande jag inte alls kan ta mig ur.
jag är rädd att det har satt alldeles för djupa spår
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar