har haft ett välbehövligt blogguppehåll på några veckor.
jobbat, tränat och inte försökt att tänka så mycket. vissa dagar har det gått bättre, andra sämre
det värsta är att krypa ner i sängen om kvällarna. mörkret och ensamheten gör sig så påmind då.
och tankarna, funderingarna, saknaden, oroligheten, kraven, ja allt bubblar upp till ytan.
jag vet inte vilket som är värst. slutet eller hur det slutade. jag känner mig så svag utan dig min vän
men jag ska rycka upp mig. för om några veckor måste jag stå där och visa mig stark.
men idag är det lördagsdag. och jag ska ta tag i bloggandet snart igen. men först ska köpa blommor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar