och även om inte allt skär mig i hjärtat så sätter det igång tankarna.
jag hamnar i obalans. blir blödig. och börjar gråta av vad som helst.
känner mig som världens mesigaste o ensamaste människa..
och det borde jag inte ens vara. jag har många runt omkring mig. egentligen.
jag tänkte på det igår när emil byggde släktträd. att vi är många.
som har mycket erfarenheter och det är alltid någon som vet hur det är.
både på gott och ont. (för vissa saker önskar man inte någon)
och även om du inte stod mig nära så gör några av dina det.
världens finaste "småkusiner" ligger mig väldigt varmt om hjärtat. och det gör ont.
det gör ont att behöva se er/låta er gå igenom ännu en stor motgång.
ge inte upp låt ingen slå dig
du är större än du tror
va inte rädd du har ett löfte
så mycket starkare än ord
du bär ett ok på dina axlar
du bär en skuld som inte tillhör dig
och tvivel siktar mot din tinning
så höj din blick och se att du har
ni är en stor del av mig. och jag står alltid här när ni behöver mig.
and we are family. looooooove
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar